Door



noun
1.
(a movable structure for opening or closing an entrance, a movable barrier, a means of entrance or a way out, a doorway) shut the door ទ្វារ, one door down the street ផ្ទះ, in door ក្នុងផ្ទះ, ក្នុងបន្ទប់ lay at one's door និយាយបង្ខូច, next door ជិតខាងគ្នា, ទៅខាងនាយ, out of door កណ្ដាលវាល, show a person the door បណ្ដេញចេញពីផ្ទះ
  • at death's door
    - ជិតស្លាប់ កៀកនឹងសេចក្តីស្លាប់
  • closed door meeting
    - កិច្ចប្រជុំសម្ងាត់
  • door chime
    - កណ្ដឹង (សម្រាប់ចុចហៅម្ចាស់ផ្ទះ)
  • fire door
    - ទ្វារពិសេសដើម្បីការពារអគ្គិភ័យពីផ្នែកនៃអាគារមួយផ្នែកអាគារមួយទៀត
  • knock the door
    - គោះទ្វារ
  • leave the door open
    - បើកទ្វារចំហទុក (សម្រាប់កាពិភាក្សា)
  • open door policy
    - គោលនយោបាយបើកចំហ (គោលនយោបាយពាណិជ្ជកម្មដែលប្រទេស​មួយអនុវត្តន៍លក្ខខណ្ឌស្មើភាពនឹងប្រទេសផ្សេងទៀត​)
  • open the door a crack
    - ចំហរទ្វារបន្ដិច
  • out the door
    - តាមទ្វារក្រៅ
  • trap door
    - ឃ្លុប (ត្វារបិទប្រហោងចោះនៅរនាប), ទ្វារ ឬបង្អួចរូត, ទ្វារ ឬច្រកទៅក្រោមដី ឬលើពិតាន